SPRINGLET - Kleinspitz  

Viktigt - Fästingar

Borelios och erlichios - två otrevliga sjukdomar som fästingen kan föra med sig. Det kan vara svårt att skilja sjukdomarna åt eftersom symtomen är lika: feber, trötthet, nedsatt aptit, ovillighet att röra sig, hälta och olika former av neurologiska symtom. Behandlas med antibiotika
 

Symtomen kan uppträda året om, under föresättning att djuret har exponerats för fästingar någon gång under året. Vid ehrlichios kan även blodbrist och blödningar förekomma. De vanligaste symtomen vid kronisk sjukdom är trötthet och rörelsestörningar.

Behandlas med antibiotika
Både borrelios och ehrlichios kan behandlas med antibiotika. De flesta djur som drabbats av borrelios eller ehrlichios tillfrisknar helt. Endast ett mindre antal djur utvecklar kroniska symtom. Däremot finns det en risk för att djuren kan bli infekterade på nytt. Det är viktigt att komma ihåg att många djur som blir smittade inte visar några tecken på sjukdom.

Några andra exempel på fästingburna infektioner:

Babesios hos nötkreatur som orsakas av en protozo, Babesia divergens.

Tularemi (harpest) orsakas av bakterien Francisella tularensis, ger sjukdomssymtom hos skogsharar och gnagare men också människor kan drabbas.

Q-feber orsakas av rickettsien Coxiella burnetti som bland annat förekommer hos får och nötkreatur. Den ger hos människa influensaliknande sjukdomssymtom.

TBE (tick-borne encephalitis; hjärninflammation) är en virusinfektion som sprids med den vanliga fästingen och drabbar varje år mellan 50-100 svenskar. TBE-infekterade fästingar förekommer nästan bara längs ostkusten och på vissa öar i Mälaren. Sjukdomssymtomen är influensaliknande med feber, värk i kroppen , huvudvärk och i sällsynta fall förlamning av enstaka extremiteter. Dödsfall är sällsynta, men konvalescenstiden kan vara lång. Enstaka verifierade fall hos hund finns rapporterade.

Listan på sjukdomar kan göras mycket längre och dessutom bidrar sannolikt fästingar till att sprida infektioner som vi idag inte har en aning om att de existerar.


Hur kan man skydda sig mot fästingangrepp?
För att minska risken att drabbas av en fästingburen sjukdom ska man försöka skydda sig och sitt husdjur från att bli biten av fästingar. Här följer några råd:

• Om man vistas i fästingrik terräng, gör en daglig inspektion av både ”folk och fä”.

• Avlägsna fästingen så snart som möjligt. Det finns olika fästingpincetter på marknaden som gör det lättare att ta bort dem.

• Människor som vistas i fästingrik miljö bör använda heltäckande klädsel.

• Djur kan behandlas i förebyggande syfte med antiparasitära medel, som gör att fästingarna inte biter. Exspot är exempel på ett fästingmedel. Sedan ett par år finns fästinghalsband som är mycket effektiva.Du behöver recept för att kunna köpa ett sådant, så ta kontakt med din veterinär.

• Vaccin finns mot vissa av sjukdomarna, exempelvis TBE-vaccin för humant bruk. I Sverige finns idag inga godkända vacciner för djur.

Lever i tre år
Ixodes ricinus, ”den vanliga fästingen” är överförare av ett stort antal sjukdomar både hos djur och människa. Från det att äggen läggs tills fästingen är könsmogen tar det cirka tre år och fästingens liv består av fyra stadier. Första året lägger honan tusentals ägg. Larverna som kläcks från äggen ”äter ett blodmål” nästföljande år, faller till marken och utvecklas till nästa stadie, nymf. Efter att ha ätit ytterligare ett blodmål det tredje året utvecklas nymfen till vuxen fästing.

Lurar i gräset
Fästingen har inga riktiga ögon, men kan uppfatta ljus och mörker. Den kryper upp på ett grässtrå eller liknade och väntar på att ett värddjur ska komma förbi. När värddjuret närmar sig uppfattar fästingen vibrationerna i marken, ljusförändringar, värddjurets värme och koldioxiden i utandningsluften från värddjuret, och försöker då krypa upp på värddjuret.

Källförteckning:
Sveriges Veterinärtidning, Tema: Fästingburna infektioner. 1994, nr 7.
Veterinary Parasitology. Ed. GM Urquart et al. 1996, 2th ed.
Sveriges Veterinärtidning, Ehrlichia, Suppl. 30, 1999, nr 15.

Fynd av noskvalster Pneumonyssoides caninum, hos hund.

Fynd av noskvalster, Pneumonyssoides caninum, hos hund rapporterades första gången 1940 ifrån USA. Sedan dess har man hittat parasiten hos hundar i många olika länder, till exempel Australien, Sydafrika, Finland, Danmark, Norge, Kanada, Italien, Spanien, Frankrike, Tyskland, England, Japan och Iran. I Sverige rapporterades fynd av noskvalster hos hund första gången 1971.

Parasiten
Hundens noskvalster lever på slemhinnan i hundens näsa och bihålor. Kvalstret är synligt för blotta ögat. Honan är 1 till 1,5 mm lång och 0,6 till 0,9 mm bred. Hanen och larven är något mindre. De vuxna parasiterna har fyra benpar och larverna har tre. Kroppsformen är oval och färgen gulvit. I studier av noskvalster som utförts vid avdelningen för parasitologi, Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) i Uppsala, har det visat sig att parasiten dör inom ett dygn om den förvaras i vanlig rumsmiljö. Om den däremot förvaras i fuktig miljö kan parasiten överleva nästan i tre veckor både i rumstemperatur (cirka +20ºC) och i kylskåpstemperatur (cirka +6ºC). Parasiten är besvärlig att studera eftersom den lever i hundens näsa och bihålor, det vill säga på ett ställe som gör den mycket svår att iakttaga. Dessutom finns det ingen fungerande laboratoriemodell för att hålla den vid liv och få den att föröka sig utanför hunden. Detta gör att vi saknar kunskap bland annat om noskvalstrets livscykel.

Förekomst
Det är framförallt i Sverige, Norge och Finland som noskvalsterinfektion hos hund betraktas som ett problem. Det kan bland annat bero på att man i Norden inte rutinmässigt behandlar hundar med medel mot parasiter av olika slag på samma sätt som man gör i många andra delar av världen, exempelvis i de områden där hjärtmask förekommer. Troligen är det så att flera av de preparat som används för att förebygga hjärtmaskinfektion även har effekt mot noskvalster. När en hund behandlas med ett sådant preparat innebär det att den inte bara är skyddad mot hjärtmask utan att den också blir av med eventuella noskvalster.

Under perioden 1992 till 1999 undersökte man 534 hundar vid obduktion utförd vid SVA. Av dessa var 111 hundar (21 %) infekterade med noskvalster. Mängden parasiter hos de infekterade hundarna varierade från ett enda kvalster ända upp till drygt 330 stycken.

Under samma period undersökte man dessutom 145 katter och 66 vilda rävar i samband med obduktion men utan att hitta några noskvalster vare sig hos katterna eller rävarna.

Symtom
Hundar som är infekterade med noskvalster kan visa ospecifika symtom från de övre luftvägarna såsom inåtvända dragningar (reversed sneezings), nysningar, fnysningar, försämrat luktsinne och klåda i näsan. Allmäntillståndet brukar vara opåverkat. Att symtomen är ospecifika innebär att de inte behöver orsakas av noskvalsterinfektion utan kan tänkas bero på andra sjukdomstillstånd till exempel infektioner och allergier. Många hundägare vars hundar drabbats av noskvalsterinfektion har lagt märke till att symtomen ofta varierar i intensitet över tiden. Orsaken till detta fenomen är okänd.
 

Diagnos
Någon enstaka gång kan det hända att en hundägare ser små spindelliknande djur komma ut ur hundens näsa när den ligger och vilar eller sover. Men oftast är det svårt att säkert konstatera att en hund har noskvalsterinfektion. Tyvärr finns det inget enkelt och tillförlitligt sätt att ställa diagnosen. Det man kan göra om man misstänker att en hund är infekterad med noskvalster är att söva hunden för att spola näshålan med koksaltlösning. När man undersöker spolvätskan kan man ibland se noskvalster som blivit utspolade ur hundens näsa. Man kan också försöka att inspektera hundens näshåla med hjälp av någon form av endoskop. Har man tur kan det ibland räcka med att man bara söver hunden och låter den ligga och andas narkosgas ett tag. Då händer det att man ser noskvalster komma ut ur näsborrarna. När man väl lyckats hitta noskvalster är diagnosen klar. Hittar man däremot inga kvalster finns det två möjligheter, antingen har hunden ingen noskvalsterinfektion eller så har man helt enkelt misslyckats med att hitta dem. Eftersom det är ganska dyrt och inte helt riskfritt med sövning väljer hundägare och veterinär många gånger att istället provbehandla hunden, en så kallad diagnostisk behandling. Det innebär att om misstanke finns att en hund har noskvalster skriver veterinären ut ett preparat som har effekt mot parasiten och om hundens symtom försvinner under behandlingen antar man att det var P. caninum som orsakade problemen. Om hundens symtom däremot inte påverkas av behandlingen får man fortsätta utredningen och leta efter andra förklaringar till hundens problem.

Vid avdelningen för parasitologi, SVA, har man tidigare undersökt möjligheterna att ställa diagnosen noskvalsterinfektion med hjälp av ett blodprov på samma sätt som man kan göra vid misstanke om rävskabbsinfektion. De preliminära resultaten var lovande men i dagsläget pågår tyvärr ingen forskning kring detta.

Behandling
Trots att noskvalsterinfektion förefaller vara vanligt bland våra hundar i Sverige finns det inte något preparat som är registrerat och godkänt som behandling mot denna parasit. Däremot finns det några olika substanser tillgängliga i Sverige som erfarenhetsmässigt visat sig ha effekt mot noskvalsterinfektion. Mest kända är ivermectin (Ivomec®) och milbemycin oxime (Interceptor®). Ivermectin ges oftast som injektion vid två eller tre olika tillfällen med sju till tio dagars mellanrum. Nackdelen med denna substans är att det finns risk för allvarliga biverkningar och dödsfall, framförallt inom vissa raser som bland annat collie.

Milbemycin oxime ges i tablettform. Vanligen behandlar man en gång i veckan tre veckor i rad. Vanligaste biverkan är påverkan på magtarmkanalen vilket kan yttra sig som kräkningar och/eller diarré. Interceptor® är inte registrerat i Sverige vilket innebär att veterinären måste ha licens för att kunna skriva ut det.
 

Nyligen har ett preparat som heter Stronghold® registrerats i Sverige. Stronghold® är godkänt för behandling av infektioner orsakade av öronskabb, pälsätande löss, rävskabb och spolmask hos hund. Dessutom har preparatet både förebyggande och behandlande effekt mot loppor samt förebyggande effekt mot hjärtmaskinfektion. Stronghold® finns tillgängligt som så kallad spot-on lösning som ska appliceras på hundens hud mellan skulderbladen. Den aktiva substansen är selamectin. En experimentell studie, som utfördes vid avdelningen för parasitologi, SVA, har visat att preparatet även har effekt mot noskvalsterinfektion hos hund. I studien behandlades hundar med selamectin i dosen 6 till 24 mg/kg tre gånger med två veckors mellanrum vilket visade sig vara effektivt mot noskvalsterinfektion. Stronghold® kan ges till samtliga hundraser inklusive collie från sex veckors ålder.

Smittspridning
Man vet inte säkert hur parasiten sprids men det mest troliga är att den smittar vid direktkontakt mellan hundar. Med tanke på att parasiten är känslig för uttorkning och att den dör inom 24 timmar i normal rumsmiljö verkar det osannolikt att indirekt smitta via omgivningen har någon betydelse. Under de studier av noskvalster som gjorts vid avdelningen för parasitologi, SVA, har det visat sig att för att lyckas infektera hundar med noskvalster ska de kvalster man använder komma in i en ny hundnos så snabbt som möjligt. Ju längre tid parasiten vistats utanför hundnosen desto mindre infektionsduglig blir den.

Sammanfattning
Noskvalster är en vanlig parasit hos hundar i Sverige. Tyvärr finns det i dagsläget inte någon enkel och tillförlitlig metod för att ta reda på om en hund är infekterad av parasiten eller inte. Det finns inte heller något preparat som är godkänt och registrerat för behandling av noskvalsterinfektion hos hund. Men det finns flera antiparasitära preparat som visat sig ha bra klinisk effekt mot parasiten. Vilket behandlingsalternativ man ska välja till sin hund bör man diskutera från fall till fall med sin veterinär. Min erfarenhet är att hundar med noskvalsterinfektion brukar svara bra på behandling och bli helt symtomfria efter genomförd medicinering. I de fall man inte märker någon eller bara en liten förbättring efter behandlingen är det troligen så att hundens symtom inte beror på noskvalsterinfektion. Då finns det all anledning att gå vidare med en utredning för att ta reda på vad felet kan vara.

Lotta Gunnarsson, leg. veterinär, specialist i hundens och kattens sjukdomar, VMD

Litteraturlista:

Gunnarsson, L. Nasal mite infection of the dog - Prevalence, diagnosis and treatment. Doctoral thesis. Swedish university of agricultural sciences. 2000; 8-27.

Gunnarsson, L. et al. Efficacy of selamectin in the treatment of nasal mite (Pneumonyssoides caninum) infection in dogs. JAAHA. 2004;40:400-404.

Artikeln är ursprungligen publicerad i Doggy Rapport nr. 4/05.

Fästingar

Läs mera Om fästingar

Sitter i klasar och förökar sig inomhus
– Bruna hundfästingar sitter i klasar på hunden, framför allt i öronen och mellan tårna och lossnar relativt lätt. Får den fäste i en bostad, på ett hunddagis eller en veterinärklinik kan varje fästing lägga mellan 2.000 och 4.000 ägg, förklarar Lotta Gunnarsson, veterinär på Agria Djurförsäkring.

Hon rekommenderar hundägare att skydda hunden med fästingmedel. Det finns fästinghalsband som även motverkar angrepp från sandmyggan, vilken sprider en annan farlig parasit; leishmania.

Leishmania finns i vissa områden kring Medelhavet och leder till hudproblem, skador i bukorganen och dödliga njurskador. Lottas tips till hundägare är att inte rasta hunden i myggiga områden under den tid myggan är mest aktiv, det vill säga i gryning och skymning. När du kommit till en ny region ska du skaffa mer information om smittläget. Även människor kan smittas av sjukdomen.

– Dessa sjukdomar är ytterst ovanliga i Sverige. Så vill vi att det ska förbli och därför har alla som reser med sin hund ett stort ansvar för detta, menar Lotta Gunnarsson.

Kontakta veterinär om hunden visar symptom på fästingburen sjukdom – oavsett om det är svensk borrelia, ehrlichia (anaplasma) eller den ovanligare babesios. Har hunden symptom ersätter Agrias försäkringar kostnader för provtagning.

För mer information
Läs mer om hoten för den resande hunden och hur du förebygger dem på agria.se. Du kan även kontakta:

Lotta Gunnarsson, veterinär 073-964 21 95 eller
Cina Seidefors, informationsansvarig, 073-964 20 01.